Varför Annan avgick

Det jag tidigare skrivit om Kofi Annan var kanske helt fel. Jag är öppen
för det.

Kanske har Kofi Annan i sin medlarmission verkligen konfronterat
västmakterna som pumpar in pengar, vapen och legoknektar i Syrien?

En sak talar för den versionen.


Terroristernas massaker på 15 medlemmar av klanen al-Berri i Aleppo
skedde i tisdags. Videofilmade bilder kom ut på Internet.

Inga fördömanden följde från västmakterna. Inga beklaganden.

På torsdagen avgick Kofi Annan. Låt oss hålla öppet för att Annan
verkligen gjorde sitt jobb och uppfattade västmakternas tystnad som
det godkännande av totalt terrorkrig mot regimen det verkligen var.

Att då sitta kvar som staffagefigur skulle bara underlätta västs
militarisering av konflikten.

Kanske var det så Annan såg konflikten. Han gjorde några  ytterst försiktiga
offentliga markeringar mot väst. Hela sanningen kunde han naturligtvis inte
säga.

Historien får utvisa hans egentliga roll.

Ska man välja ut någon skurk på FN-sidan så är det i så fall Ban Ki-moon,
som började sin tjänst med att avskeda alla FN-tjänstemän för att sedan
återanställa dem på ettårskontrakt - i syfte att få alla lika mjuka i
ryggen som han själv.Till skillnad från Annan har han inte sagt ett enda
ord som kan uppfattas som kritik av väst.

                                                   * * *

När du hela observatörsstyrkan dras tillbaka har krigsanstiftarna lagt
in en ny växel. De tänker använda det kommande G 20-mötet i Mexiko till
"nästa steg mot en syriskledd politisk övergång" (USA:s UD-talesman)
och då även överväga militäraalternativ. G 20 skulle då kunna bli en
plattform för att runda säkerhetsrådet.

Det har ju USA gjort förr.

Som Moskva klargjorde i dagarna är det inte alls så att Rysslands och
kinas veto i FN:s säkerhetsråd hindrar USA/Nato från att slå till. USA
har struntat i veton så många gånger förr.

Det enda hindret är Syriens luftvärn, som bevisligen är funktionsdugligt.
Syrien tänker uppenbarligen inte upprepa Gadaffis misstag att avstå från
att skjuta ner angriparna i någon sorts fåfäng tro att kunna blidka dem.

Dessutom har Nato-länderna redan smugglat in luftvärnsmissiler i Syrien,
vilket bedömare i Moskva betraktar som ett strategiskt misstag.

När nu Nato:s dödsskvadroner håller på att trängas ut från Aleppo, efter
att ha tvingats lämna Hama, Homs och Damaskus finns det risk att missilerna
av Stingerklass komma att användas mot Nato självt, menar man
(Interfaks-AVN 1 augusti).

Vad angriparstaternas nästa steg blir är oklart. Mest troligt är att de
satsar på fortsatt markoffensiv med ett stort antal nya rekryter. Det
finns uppgifter om att 6 000 araber, afghaner och turkar har rekryterats
och utbildats av Central Intelligence Agency att sättas in i Syrien.
Syrien rapporterar dagligen gripanden av dussintals utländska terrorister
från olika nationaliteter.

Lugnet är i alla fall återställt i Damaskus. Det är sannolikt mycket mer
fred än Hillary Clinton och henns kompisar kan bära.

Stefan Lindgren